Efter sju ronder återfanns tre spelare med 5 poäng i topp, Martin Skjöldebrand, Åke Lundeqvist och Hugo Hardwick. Då säger särskiljningsreglerna att titeln ska avgöras med särspel. Och den som har högst kvalitetspoäng går direkt till final, medan övriga gör upp om en plats i finalen. Högst kvalitetspoäng hade Martin så Åke och Hugo spelade en semifinal om två partier (3min + 2s) och efter dessa stod det 1 – 1 (Åke vann första, Hugo andra). Semifinalen fick avgöras i armagedon där Åke fick svart (5 min) och Hugo vit (6 min) och Åke gick till final vid remi. Varpå Åke lyckades sätta pjäs i öppningen och Hugo gå helt fel i mittspelet där han tillät en garderad fribonde på d3 och en instängd löpare på b1. Till slut lyckades Hugo ändå vinna slutspelet.
Så finalen stod mellan Martin och Hugo. Första partiet där Hugo fick vit, blev en relativt ointressant parti i någon c3-variant i Sicilianskt. Det slutade remi i en jämn ställning där svart möjligen står något, minimalt bättre. Andra partiet blev avbytesvarianten i damgambit med Se2. Vit tilläts spela huvudplanen (f3-e4, fxe4) med initiativ och stod förmodligen bättre, när han missade den bästa fortsättning och förlorade på tid. Därmed vann Hugo finalen med 1½-½.
